En kvinnohistoria över nästan 100 år
2026 01 27 Lennart Bråbäck, barnläkare berättar om sin farmor
Elsa Johansson föddes i Nyköping 1888 som femte barn i en barnaskara på sju. Båda föräldrarna var aktiva socialdemokrater. Mamma Hedda jobbade på ett mejeri och pappan var bonddräng och led av tuberkulos, som också ledde till hans död. Det blev inte lätt för Elsas mamma, som blev sjuk i lunginflammation, att ta hand om de fem barnen. (De två yngsta dog bara några månader gamla.) Hon fick ingen hjälp av fattigvården, vilket medförde att alla barnen, inklusive Elsa, fick börja arbeta tidigt. Detta trots att Elsa var duktig i skolan och gärna hade velat läsa vidare. Hon började arbeta på textilfabrik. 1908 fick Elsa en dotter, Elsa Birgitta, som dock dog bara ett år gammal. Året därpå gifte sig Elsa med Conrad, som var stationskarl och aktiv socialdemokrat i Oxelösund. I september samma år fick paret en son, Erik, som sedan blev pappa till dagens föreläsare Lennart Bråbäck. Äktenskapet var inte så lyckligt och när Conrad blev förflyttad till ett närliggande samhälle, tyckte Elsa att det var lämpligt för henne att bryta upp. Eftersom gifta kvinnor var omyndiga fram till 1921, valde Elsa att resa utomlands för att få sitt äktenskap upplöst. 1914 reste hon därför till Danmark, för att där ta ut skilsmässa, vilket naturligtvis inte föll i god jord hos Conrad. Han stämde Elsa för detta utifrån lagtexten ”att hon hade förlöpt sitt hem”. Domen 1915 utföll till Conrads fördel, han fick allt, inkl sonen Erik, som fick växa upp hos en statarfamilj. Elsa fick inget. Under sin uppväxt hade Erik ingen kontakt med varken sin far eller sin mor, men däremot med sin mormor Hedda.
Elsa flyttade 1916 till Norrköping och började jobba på textilfabriken där. Hon gifte om sig med Albin och fick ytterligare en son, Gösta. På fabriken gick Elsa med i facket, och blev sedan Textils avd 9:s ordförande. Hon deltog vid flera tillfällen i kurser på Kvinnliga medborgarskolan Fogelstad, där hon kom i kontakt med den tidens stora kvinnorättskämpar, som Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Elin Wägner och Frida Stéenhoff.
1936 valdes Elsa in i riksdagens andra kammare och satt där till 1956. Hon var bland annat ordförande i andra lagutskottet, hade uppdrag i länsarbetsnämnden och i försvarsberedningskommittéen. I sina memoarer skrev Tage Erlander ”Det djävligaste fruntimret i hela riksdagsgruppen hade blivit invalt för Socialdemokraterna, och som sannerligen inte kommer att göra något för att underlätta mitt eller någon annans arbete”.
Under tiden har Erik vuxit upp, tagit studenten, gift sig och börjat arbeta i Eskilstuna.
1940, då Erik blivit 31 år får han ett brev från sin biologiska mamma med en 100-kronorssedel. Detta blev inledningen på en gemenskap dem emellan. Elsa fick inte se sin son Erik växa upp, men däremot fick hon vara med när hennes barnbarn växte upp.
På äldreboendet, dit hon sedermera kom, fick hon börja väva igen, vilket hon uppskattade mycket. Hon hade hela livet kontakt med sin son Gösta.
Elsa dog 9 augusti 1981, 93 år gammal.
Ingrid Wallin