De två tog över det historiska berättandet från Bent Fridholm, som föregående vecka föreläst om Sundsvalls tillblivelse fram till stadsbranden 1888. Mats tog över och efter en kort resumé gav en fördjupad beskrivning av förändringar av stadsplanen över tid och då särskilt från senare hälften av 1800-talet.
Det var dessvärre inget ovanligt att städer eldhärjades och Sundsvall var ju inget undantag, som drabbats av stadsbränder ett antal gånger. Av den anledningen togs den kungliga byggnadsstadgan fram 1874. Dess syfte var att skapa stadsmiljöer som skulle kunna förhindra brandspridning och skapa en sundare miljö i de ganska trånga svenska städerna. Men stadgan var bara rekommendationer och var inte tvingande lag vilket gjorde att man inte fullt ut följde dess rekommendationer. I stadgan rekommenderade man att i städerna skulle skapas breda gator med en bredd på 18 meter eller som esplanader med parallella gator där varje gata skulle vara minst 12 meter. Dessa öppna ytor (brandgator) i städerna skulle förhindra brandspridning från ett kvarter till kvarteret på andra sidan. I Sundsvall togs ett förslag fram enligt rekommendationer, men utfärdade samtidigt bygglov till det stora bankhuset vid Vängåvan, som delvis uppfördes på en tilltänkt esplanad.
Sedan kom den stora stadsbranden som ödelade Sundsvall. Bankhuset som var uppfört i sten klarade sig och kunde renoveras. Sundsvall var vid denna tid ett världscentrum för sågverksindustrin och med det ekonomiskt starkt. Viljan att snabbt återuppbygga staden var stor, men för detta behövdes en ny stadsplan. I stadsplanen framgick att centrum skulle bebyggas med stenhus och att man behöll tätare gator samt att man minskade bredden på esplanader från rekommenderade 48 till 38 meter. Den statliga kommissionen som granskade stadsplanen underkände den. Inflytelserika kontakter med kungahuset övertygade Oscar II om att gå emot kommissionen och godkänna planen, vilket han gjorde. Därmed kom återuppbyggnaden av Sundsvall igång och Stenstaden växte upp med hjälp att stora försäkringsmedel och åtskilligt ekonomiskt tillskott från sågverksindustrin. Sundsvall skulle byggas som en huvudstad, eftersom den var huvudstad för sågverksindustrin.
I den nya stadsplanen sågs esplanaden dra fram och halvera kvarteren på ena sidan. Det kvarter som låg mellan Stora torget och Vängåvan, kvarteret Måttan, togs bort och skrevs in som ”öppen yta” och fick och får ej heller framledes bebyggas. Mats beskrev kortfattat flera av de fantastiska byggnaderna i stenstaden som ritats av synnerligen namnkunniga arkitekter. Sedan lämnade han över till Ragnhild, som började med beskrivningen av hur en stad är uppbyggd.
”Stad uppdelas i kvarter för olika ändamål och däremellan allmänna områden”. Sedan redogjorde hon för de gränser stadsplanerare och arkitekter måste förhålla sig till. En öppen yta är till för allmänheten och får inte exploateras. Hon sammanfattade det med ett guldkorn från sin arkitektutbildning: ”Du får inte bygga en röd stuga på Stureplan”, vilket enkelt beskriver att det inte är tillåtet att bygga på den öppna, allmänna ytan. Givetvis visade hon ingen röd stuga, utan visade bilden på en 38 våningar hög skyskrapa med ett stort underjordiskt parkeringshus och fortsatte sedan med förslag på kongresshus i flera varianter och hamnade slutligen vid den restaurangbyggnad som idag står på tomten som inte får bebyggas, men som har ett tillfälligt bygglov fram till 2028.
Hon menar att vi måste värna den öppna ytan så att den verkligen blir det den är ämnad att vara och jämförde med andra städer vars torg vårdas med omsorg. Som exempel lyfte hon fram Trondheims torg som en förebild där man vårdat det för att öka dess attraktivitet. Torget är till för att vara en plats där människor kan mötes i en miljö som är karakteristisk för staden med dess historia, kultur och värderingar.
Mats och Ragnhild fortsatte sin föreläsning med att ge prov på en varsamt anpassad byggnation i Stenstaden och kom med förslag om- och tillbyggnad i Stenstaden, dock inte på torget utan vid Kulturmagasinet.
Som avslutning sjöng Ragnhild ömsint sången ”Sundsvallspromenader” av Örjan Torsell på melodin ”Jag står här på ett torg”
Efter föreläsningen fick de två svara på många frågor och många stannade kvar och fortsatte den diskussion som kommit igång.
Göran Wallin