Christer Jonasson 2023-11-21 Bio Drakstaden
Han kom som ett yrväder en novembereftermiddag med ett headset hängande om sin hals.
Hans packning såg rätt ringa ut men innehöll två bärbara datorer vars minnen var fullpackade
av bilder, videos och ljudupptagningar från ett helt yrkesliv som reporter.
Som andra föredragshållare började Christer med att redogöra för sin bakgrund, uppväxt och
utbildning för att sedan stanna upp kring begreppet ”Tillfälligheter”. Det vill säga stunder i livet
som varit avgörande och lett till att livet tagit en viss riktning. Som exempel berättade han om
Evert Taube, som nästan inte överlevde de första timmarna efter födelsen och Elvis, den tvilling
i familjen Presley, som överlevde. Både Evert och Elvis blev så att säga odödliga.
Tillfälligheter för Christer egen del blev mötet i hissen med den som sedan skulle bli hans fru
och platsannonsen för ett reporterjobb, som ingen visat något intresse för under ett år och som
just då skulle plockas bort. Hans svar på den bortglömda annonsen blev starten på en
43-årig karriär.
Den unge Jonasson tackade som sagt var ja och började att arbeta som reporter och
samtidigt att samla på sig dokument och klipp. Han sparade löpsedlar, urklipp, ljudin-
spelningar och film-/videoklipp. Med hjälp av denna dokumentation byggde han sitt eget
minnenas arkiv.
Så nu stod han framför oss på scenen med blicken fäst på någon av datorskärmarna sökandes
i oändliga katalograder resonerandes med sig själv: ”Ja, den här kan vi ta”. Så kom det ett ljud-
klipp och med den en historia som berättades med inlevelse och fart. Därefter tillbaka till
skärmarna och nytt letande. Så kom det ett filmklipp och ännu en ny historia. Mängder av
idrottslegender, sportreportrar och andra kändisar levererades på duken och hela tiden med
nya historier eller anekdoter i ett pärlband av minnen. Vi i salongen lyssnade, såg, återupplevde,
skrattade och berördes av odödliga minnen av glädje och sorg.
Christer visade även prov på lek med ord och språkliga krumbukter både muntligt och skriftligt
och delade frikostigt med sig av sådana. Ett sådant ordspråk, som dock inte kom från Christer
penna, visade sig vara synnerligen sant. ”Om du möter en person utan ett leende, ge honom ditt.”
När vi lämnade salongen syntes det tydligt att Christer gett sitt leende till oss. Tack!
Göran Wallin