Maud Wedin, 2026 03 24
Den finska bondebefolkningen levde under svåra förhållanden på 1500- och 1600-talet. Man hade utvecklat ett effektivt svedjebruk men tvingades förflytta sig norrut mot relativt orörda skogstrakter eftersom odlingsmetoden krävde mycket skog. Svedjebruket var mycket effektivt och gav bra avkastning på kort tid men krävde hela tiden nya områden att svedja. Efter hand utsattes man hårt från svenska adeln och deras fogdar som drev in skatt. Man revolterade mot dessa höga pålagor men upproret slogs brutalt ned. Då drabbades man av ryssarnas härjningståg och sökte sig en fristad på annat ställe nämligen till Sverige och obrukade skogar i Svealand och södra Norrland. Hertig Karl uppmuntrade denna inre migration eftersom han såg en möjlighet att bebygga tidigare obruten mark och att det på sikt skulle öka kronans skatteintäkter.
Från 1570‑talet kom en grupp, skogsfinnarna från Savolax i östra Finland.
De behärskade svedjebruk, en jordbruksmetod, som inte tidigare använts så mycket i Sverige. Efter att hos kungen ha ansökt och fått ett så kallat ”Tillåtelsebrev”, hade man tillåtelse att ta upp mark för ett hygge. Det var granskog man ville ha, eftersom den jorden var mest näringsrik. Man fällde granarna och lät dem torka i två år. Det tredje året svedjade man området utifrån och in, så att elden inte skulle sprida sig till områden utanför hygget. När sen askan svalnat sådde man tuvråg, en råg som växte i tuvor och övervintrade. Nästa sommar, år 4, växte sig rågen stor, ofta 100 ggr utsädet, vilket ibland sågs med avund bland den svenska befolkningen, som i regel ”bara” fick femfalt på sina kornåkrar. Rågen torkades i storhässjor, finnhässjor, och/eller i rior. När skörden var bärgad flyttade man oftast, eftersom svedjan kommande år gav mindre avkastning. Svedjan kunde man nu använda för boskapsskötsel.
Skogsfinnarna var också duktiga på jakt och fiske.
Skogsfinnarnas bostadshus var så kallade rökstugor, som var byggda så att röken från den i ett hörn placerade stora ugnen, la sig under taket och värmde huset. Huset hade inte någon skorsten, utan röken leddes ut genom en träkanal i taket. Verkningsgraden på dessa ugnar var ungefär 90%. Ugnen höll värmen i huset så väl att man bara behövde elda en gång per dag.
Naturligtvis såg skogsfinnarna till att ha en bastu på gården också.
På flera platser har man hittat ruiner av rökstugor bland annat på Kölsjön i Hassela, vid Locksjön i Bollnäs och i Stöde
Vill man veta mer om skogsfinnarna kan man vända sig till
www.finnsam.org (Finnsam=finskbygder i samverkan) som bla årligen ordnar tre konferenser med olika innehåll eller till
Idag finns många finska namn kvar på platser som tidigare bebotts av skogsfinnar, tex Kissalamm i Stöde (kissa=katt, lamm=tjärn)
Ingrid Wallin