Staffan Wikström och Puck Magnus Olsson, 2026 03 26
Under torsdagseftermiddagen kunde en stor skara seniorer på E-Street njuta av sånger sjungna av Carl Michael Bellman i egen hög person, alias Puck Magnus Olsson, och via Staffan Wikström få sig berättat om Bellmans liv och leverne.
Bellman föddes i Dauerska Malmgården på Södermalm i Stockholm den 14 februari 1740. Hans far var sekreterare i slottskansliet. Modern var prästdotter. Carl-Michaels farföräldrar var latinprofessor Johan Arendt Bellman och hans adliga hustru Elisabeth Dauer, så C-M hade ”fint” påbrå. Han hade ett gott och nära förhållande till sin mamma, som beskyddade och tog väl hand om honom, när han ibland/ofta (?) kom hem lite väl rund under fötterna.
Bellman var äldst av femton barn, varav endast åtta överlevde barndomen. Bellman säger i sin levnadsbeskrivning att hans mor födde 21 barn. Han fick sin utbildning i hemmet av en reformator, men det gick inte så bra i matematik och de naturvetenskapliga ämnena, men däremot i tyska och franska. Han fick sitt första jobb, antagligen med hjälp av kontakter, en oavlönad extra ordinarietjänst på Riksbanken. Han skrevs in som student på Uppsala universitet, oklart varför. Han lyckades inte, eller hade kanske inte lust, att ta några examina.
C-M hade under sitt liv några ytterligare ”ströjobb” av diverse slag, men hans begåvning och hans intresse var på den musikaliska sidan. Avsaknad av lönesatt arbete, gjorde att han stora delar av sitt liv var satt i skuld. Hans musikaliska begåvning och hans både ärvda och nya kontakter hos adels- och ämbetsmän på och i närheten av slottet gjorde att han kunde utöva sina talanger och intressen i slott och herresäten, på dans och på krogar. Han blev en uppskattad roare som tog ut svängarna rejält.
Tidigt fick C-M lära sig att hantera en cister, en slags luta. Han började skriva dikter, ofta satiriska och hämtade ofta personer att besjunga ur bibeltexterna, som han var väl bevandrad i. Han tonsatte flertalet av sina dikter och översatte även en del från tyska och franska.
Bellman, som nu hunnit bli 30 år, levde nära adeln och därmed ordensväsendet, skapade en egen fiktiv orden – Bacchi orden, vilken blev en stor drift med det riktiga ordensväsendet. I Bacchi orden hittar vi alla Bellmans kända karaktärer, som alla fått fiktiva både adelstitlar och adelsvapen.
Skräddarsonen Mollberg ägde en strump- och tröjfabrik, men det gick inte så bra för honom. Han sadlade om och blev dansmakare i sitt eget hem.
Fredrik Movitz var perukmakare, men blev efter en handskada spelman på krogar och baler.
Ulla Winblad var antagligen Maria Kristina Kjellström, en piga och prostituerad ung kvinna, som Bellman hade ett gott öga till.
Fredmans epistlar var Bellmans största verk och blev en travesti på Paulus brev i Nya testamentet.
Paulus visade på ett tjänande liv, där frälsning från synden skulle hjälpa oss att leva för andra.
Bellman levde för njutningar med mottot ”Lev här och nu – älska, sup och slåss”
1772 genomförde Gustaf III en statskupp och Bellman tog monarkens parti. Bellmans ”Gustafs skål” blev en kampsång för kuppmakarna, som så klart kung Gustaf gillade. Kuppen ledde bland annat till att tulldirektionen omorganiserades och Bellman förlorade sin tjänst hos kungen.
Sången ”Gustafs skål” kom att användas som Sveriges nationalsång fram till slutet på 1800-talet då ”Du gamla du fria” började användas som nationalsång.
C-M Bellman dog i tuberkulos, 55 år gammal, 1795, och ligger begravd utan gravsten någonstans på Klara kyrkas kyrkogård.
Bellman överlät sitt berättande till Fredman, som är en stor dyrkare av Bacchus. För Bellman själv däremot var det Bibeln som var rättesnöre. Man får väl ändå gissa att även Bellman hade ett gott öga till Bacchus.
Ingrid Wallin