Carl Henrik Carlsson höll en uppskattad föreläsning tisdagen den 10 februari om judarnas historia i Sverige och Sundsvall inför närmare 100 intresserade seniorer. Föreläsningen fokuserade särskilt på Aaron Isaac och hans avgörande roll. År 1775 gav Gustav III honom tillstånd att bosätta sig permanent i Sverige, utan krav på att konvertera till kristendomen. Aaron Isaac blev därmed den första juden med sådan rättighet i landet. Gustav III ansåg att judar, som betraktades som ett arbetsamt folk, skulle kunna stärka Sveriges ekonomi.
Efter beviljat tillstånd flyttade Aaron Isaac till Sverige och hämtade därefter sin hustru och sina barn från Tyskland. Han föddes den 16 september 1730 i Treuenbrietzen, Tyskland, som son till en köpman. Senare flyttade han till Butzow i Mecklenburg och blev sigillgravör. Aaron byggde där upp en framgångsrik verksamhet och kom i kontakt med Sverige genom affärer med svenska officerare under det pommerska kriget. När ekonomin försämrades valde han, trots invändningar från sin omgivning, att flytta till Sverige.
Trots stöd från kungen mötte Aaron motstånd från präster och köpmän, något han själv beskriver i sina memoarer. 1782 formaliserades statens hållning i det så kallade Judereglementet. Detta tillät judar att bo i Stockholm, Göteborg och Norrköping utan att konvertera, men rättigheterna var begränsade. Judar fick bland annat inte inneha offentliga ämbeten och deras möjligheter till arbete reglerades strikt.
1775 grundade Aaron Isaac Stockholms första judiska församling, tog emot nya invandrare, organiserade gudstjänster och anlade en judisk begravningsplats. Aarons anseende växte med åren, särskilt genom sonen Natanael som av Gustav III utnämndes till hovjuvelerare. Runt Aaron samlades en grupp vänner och släktingar, däribland brodern Marcus, Abraham Bach, Gumpert Hirsch och Abraham Ferdan. Gumpert Hirsch lät även bygga Hirschska huset vid Stora torget i Sundsvall.
Aaron Isaac bodde först med sin familj i Gamla stan i Stockholm och senare vid Riddarhustorget. Han var en omstridd gestalt vars auktoritet ifrågasattes inom den judiska gruppen, och han hamnade i konflikter med både judar och svenska tjänstemän. Han överlevde sin hustru och alla sina minst tolv barn och satt på äldre dagar fängslad i Åbo, falskt anklagad för sedelförfalskning. I sina memoarer uttrycker han både stolthet och bitterhet över ett liv som lagt grunden för judisk närvaro i Sverige. Aaron Isaac dog 1816 i Stockholm vid 86 års ålder.
Han anlade en begravningsplats åt Stockholms judar – Aronsberg på Kungsholmen – som än idag bär hans namn. En annan grupp i församlingen anlade en egen begravningsplats, i nuvarande Kronobergsparken på Kungsholmen.
Arvet efter Aaron Isaac lever fortfarande kvar. Det finns idag både en gränd och en skola i Stockholm som bär hans namn, och till och med ett jazzband döpt efter honom.
Efter Aaron Isaacs död fortsatte kampen för judarnas rättigheter. Judar fick full näringsfrihet 1838, medborgerliga rättigheter 1870 och religionsfrihet i praktiken först under senare delen av 1800-talet.
Den andra delen av Carl Henriks föreläsning behandlade judarna i Sundsvall. Från cirka 1870 invandrade judar, främst från Östeuropa och Polen, till Sundsvall och etablerade sig inom stadens affärsliv, bland annat genom herrekiperingsbutiker som Nasielskys och Rosenbaums. En mosaisk församling bildades 1903, och en synagoga upprättades på Nybrogatan. Under 1920-talet började många judar lämna Sundsvall, och församlingen upplöstes 1936. Det mest bestående minnesmärket är den judiska begravningsplatsen på Västra kyrkogården, en av de nordligaste i världen.
Flera judiska familjer spelade en viktig roll i Sundsvalls utveckling, både inom näringsliv och arkitektur. Salomon Rosenbaum öppnade en ekiperingsaffär på Sjögatan 12, och familjen Nasielsky hade butik i hörnet Sjögatan/Torggatan. Nasielskys butik flyttades senare längre västerut på Sjögatan och levde kvar långt in i modern tid. Efter Salomon Rosenbaums död 1910 övertogs firman av sonen Albert och änkan Carolina, och verksamheten växte till den största i branschen norr om Stockholm. Efter Albert Rosenbaums bortgång 1950 såldes firman vidare och drevs till början av 1970-talet.
Flera märkesbyggnader i Sundsvall har judiskt ursprung. Handlare Moses Felländer uppförde 1900 en byggnad på Kyrkogatan 5 och Elias Witkowsky lät uppföra en fastighet på Centralgatan 14 redan 1887. Familjen behöll byggnaden till 1974. År 1929 uppförde familjen Hirschfeldt en ståtlig byggnad på hörnet Storgatan/Strandgatan. Zadig Hirschfeldt, en av familjemedlemmarna, drev även karamellfabrik på Rådhusgatan och var ägare till stadens första automobil.
Marianne Bergman