Med hundspann runt Liverpool Land på Grönland
2025 12 02 – Anita och Gustaf Forsell
Grönland började befolkas för ca 5 000 år sedan, då främst med inuiter som kom från Ryssland. Inuiterna var jägare och följde djurens vandringar. Även Nordamerika befolkades på liknande sätt. Då 80 % av Grönland är täckt av is, är det endast längs med kusterna och då främst den södra delen, där det är möjligt att bo och leva. 56 000 människor bor på Grönland, varav 19 000 i huvudstaden Nuuk. Flertalet är inuiter och resten är danskar. Grönland har världens största nationalpark, som omfattar 972 000 kvadratkilometer och ligger i nordöstra delen. Den vaktas/patrulleras av hundspann. De flesta människorna livnär sig på fiske och jakt, främst val och säl, men även isbjörn och myskoxe jagas. En isbjörn har ett ekonomiskt värde av ca 60 000 kr och får bara jagas med hundspann. Tyvärr är sopsorteringen inte alls utbyggd på Grönland. Endast Nuuk har någon form av återvinningsstation. I resten av bostadsorterna bränns soporna eller slängs på deponi.
Det är inte bara USA:s nuvarande president, som varit intresserad av att köpa Grönland. 1946 var det president Truman som försökte, dock utan framgång. Devisen ”Vi vill vara herrar i vårt eget hus, men vi vill vara samarbetspartners” är det som grönländarna lever efter. Vägarna att närma sig Grönland, kan vara många och skiftande. Många amerikaner har anmält intresse för att köpa fastigheter på Grönland. Det var anledningen till att Grönland stiftade en lag, som bara ger tillåtelse till grönländare och dess grannar att köpa fastighet, eller att man har bott på Grönland i minst 10 år.
Efter en inledande lektion om Grönland berättade Anita och Gustaf om sin 10-dagars färd längs ostkusten med två slädar, dragna av 32 hundar. De fick uppleva både sol och isande vindar med var sin hundförare i varsin släde i både låga och höga hastigheter. När det vid ett tillfälle gick som snabbast kunde Anita inte hålla sig kvar i släden, utan for ur den.
Nätterna tillbringades i tält eller ibland i någon av de enkla jaktstugor som fanns sparsamt längs vägen. Någon enstaka dag kunde de ”symboliskt” tvätta sig i en av Grönlands varma källor. Kallaste natten mätte -26 grader. Hundarna blev strategiskt utplacerade som skydd mot ev isbjörnar i närheten. Hundarna var goda dragare, starka och uthålliga men de var inga gosedjur. Deras käftar ville man inte vara i närheten av. Norr om polcirkeln får inga andra hundar än Grönlandshundar tas in.
Färdkosten för Anita och Gustaf bestod mest av säl-, myskoxe-, isbjörnskött och röding. Godast var nog den nyfångade stekta rödingen, som stektes i en rendiskad gryta, den dag Anita erbjöd sig att stå för matlagningen.
De fick också uppleva glaciärernas avsmältning, som de tydligt såg i relation till tidigare resor de gjort till Grönland. På några ställen, där det tidigare varit is och snö, var det nu öppet vatten. Sammanfattningsvis är Grönland med sina fantastiska vidder och vyer, ett land dit Anita och Gustaf gärna återvänder.
Ingrid Wallin