Hur Höga kusten blev ett världsarv

Mats Henriksson, 2023 09 19 Bio Drakstaden

Höga kusten är ett av UNESCO:s 15 världsarv i Sverige. Totalt finns det 1 154
världsarv i hela världen. För att ett område eller byggnad ska kunna benämnas
som världsarv, krävs att respektive land ansöker hos UNESCO om att få det
klassat som världsarv. Det ska ha ”ett enastående universellt värde” och ska
bedömas utifrån 10 olika kriterier.

Efter flera turer fram och tillbaka blev Höga kusten år 2000 klassad som ett
världsarv och år 2006 beslutade UNESCO att Höga kusten och Kvarken i
Finland skulle bilda ett gemensamt världsarv.

Höga kusten är det enda av Sveriges världsarv, som enbart grundas på natur-
värden. För övriga gäller kultur- eller kultur- och naturvärden.

Höga kustens naturvärden handlar om landhöjningen efter den senaste istiden
och de biologiska och de estetiska värdena som tillkommit i dess följd. Flera
istider med olika stora landisar som vuxit och smält har gett landskapet dess
karaktäristiska variation vad gäller både geologi.

Skuleberget i Höga kusten-området är ett kalottberg 294 m över havet men
som för 10 500 år sedan endast var ett 8 meter högt skär. Direkt efter det att
landisen försvunnit var höjningen ca 1 m på 10 år. Nu är höjningen ca 8 mm per
år. Således har Skuleberget till idag haft en landhöjning på totalt 286 meter.
Allt land som rest sig ur havet har formats av vattnets rörelser. Exempel på det
är Norrfällsviken med världens största klapperstensfält med stenar som isen
dragit med sig och vattnet bearbetat och ibland bildat grottor i berget och
skapat en örik skärgård.

Hela Höga-kustenområdet har blivit ett attraktivt rekreations- och vandrings-
område. För att skydda sköra naturområden och välkomna besökare har man i
Skuleområdet byggt gångvägar, utsiktsplatser, fikaplatser och ordnat med
parkeringsplatser och busstransporter och kompletterat med ett informativt
och spännande Naturum.

Ingrid Wallin