Vad gjorde kvinnorna när männen skrev historia

Gunnela Björk

Bio Drakstaden 7 mars 2023 knappt 60 åhörare

Underrubriken för dagens föreläsning kan sägas vara ”utan kvinnor inget folkstyre”.
Gunnela vände sig till oss i auditoriet och frågade om vi kom ihåg hur det såg ut i
historieboken, riksdagen, kommunfullmäktige, tidningar och bolagsstyrelser när vi
var små. Svaret blev givetvis – inga kvinnor. Därpå följde den retoriska frågan
”Hur kunde vi kvinnor bli så bra utan förebilder?”
Ett svar på det är att till skillnad mot männen, som gjorde framgång som enskilda
individer, samlades kvinnorna i grupper och agerade utifrån dem för att förändra
kvinnors situation och samhället till det bättre.  

Vi fick följa med på en historisk odyssé över 170 år med start i den tid då kvinnan
ansågs som en osjälvständig, omyndig individ. Resan gick från det fattiga Sverige,
som till största delen var ett jordbrukarland och präglades av hårt arbete, långa
arbetsdagar särskilt för pigorna och där kvinnorna inte fick några möjligheter till
utbildning eller avancemang i samhället. Under 1800-talet och början av 1900-
talet omvandlades landet från jordbruks- till industriland, vilket ledde till migration
både i form av flytt till de nya industrisamhällena som växte upp i landet och i form
av emigration till utlandet.

Industrialismen förde med sig ett nytt sätt att leva, styrt av arbetstider och tid att
disponera själv, vilket inte var en självklarhet i det gamla bondesamhället. Kvinnorna
kom att ta sig in på många yrkesområden och då som synnerligen konkurrenskraftig
arbetskraft, eftersom deras löner låg långt under var män tjänade. De hade inte några
representanter eller arbetarsammanslutningar som förde deras talan eftersom dessa
var inriktade på männens arbeten.

I de växande städerna växte de sociala problemen och av den anledningen kom
förändringsarbeten att mer inriktas mot att förbättra levnadsvillkoren än att söka
ett mera jämlikt och rättvist samhälle som kunde ha gett än bättre levnadsvillkor.
Folkrörelserna tillsammans med staten och kronan var alla mansdominerade och
såg inte kvinnor som individer med samma förmågor som män. Trots frikyrkans
lära om frälsning gavs inget utrymme för kvinnor att leda rörelserna i en mer jämlik
riktning. Samma gällde nykterhets- och arbetarrörelsen, som inte heller släppte
fram kvinnor eller verkade för ett jämställt samhälle. Det kom därför att uppstå
kvinnoförbund och föreningar som verkade för både ett jämställt samhälle och en
social utveckling. Genom bildandet av rösträttsföreningar började deras röster att
höras och kom att påverka politiken. Det borde var naturligt att liberalerna skulle
lyfta fram frågan om rösträtt för alla, oberoende av kön. De blev totalt utskrattade
i kamrarna då dessa förslag väcktes.

Frida Stenhoff samlar många kvinnor i Landsföreningen för kvinnlig rösträtt och
Elin Wägner startar insamlingar för att de ska kunna nå ut med sitt budskap.
Men kampen blir lång och svår och leder förvisso till en ökad rösträtt i Sverige
år 1909, men inte för kvinnorna och endast för 75% av männen.

Första världskriget sätter fokus på annat. I demonstrationen kräver man rösträtt
för alla, åtta timmars arbetsdag samt att Sverige blir en republik. Det är lite bekläm-
mande att konstatera att Sverige blir sist av de nordiska länderna att införa kvinnlig
rösträtt 1921. Men jämställt blev det inte. Det är en fortsatt kamp genom skilda
föreningar som tvingar politiska partier lyfta in kvinnor på valbara platser. Men det
är inte lätt att konkurrera om rösterna, då kvinnor bara tituleras som fru eller fröken,
medan männen ståtar med tjusiga titlar.

Möjligheten till arbete för kvinnor minskade under de perioder av stark ekonomisk
tillväxt, och då det rådde brist på arbetskraft samtidigt som det var kris i befolknings-
frågan, eftersom det föddes för få barn. Sverige behövde en större befolkning och
då var det naturligt att kvinnorna stannade i hemmet och tog hand om familjen.
Men från och med sextiotalet börjar utvecklingen mot dubbelförsörjare i familjen
bli vanlig. Trots det krävs det dock olika påtryckningar för att öka kvinnornas rätt
att ta plats i riksdag och fullmäktigförsamlingar. Rörelser som ”Varannan kvinnornas”,
Rödstrumporna och Feministiskt initiativ påverkade de etablerade partierna att bli
mera jämlika. Samma mönster som tidigare – genom att gå samman i grupp, kunde
man skapa förändring. Fortfarande gäller samma regel – utan kvinnorna inget folkstyre.

Göran Wallin