Karin Perers, 2025 05 19
Under ca en timme fick ett antal seniorer njuta av Karin Perers berättelse om Erik Axel Karlfeldt och lyssna till hennes fina deklamering av hans dikter.
Erik Axel föddes i Tolvmansgården i Karlbo by i Folkärna socken i sydöstra Dalarna. EA:s mor Anna blev tidigt änka med tre barn, men gifte om sig med sin syssling Erik, som 1864 blev pappa till Erik Axel. Eftersom EA tidigt visade talang för skrivande, fick han vara mycket inomhus och slapp att tillsammans med de många andra barnen hjälpa till med jordbruksarbetet. Han fick till och med gå på läroverket i Västerås och sågs som en av de bästa pojkarna i sin klass. Familjen kunde dock inte till fullo glädjas över Erik Axels examen 1885, som han tog med mycket goda betyg, eftersom hans far hamnat i fängelse. För att försöka klara gården hade fadern fått skuldsätta sig mer än som var möjligt. På de sista skuldebreven hade han förfalskat släktingarnas namnteckningar, vilket uppdagats och dom utfallit. Skammen över faderns brott och att hans barndomshem såldes på auktion påverkade antagligen den unge EA djupt. På hösten samma år började dock EA på universitetet i Uppsala med estetik som huvudämne. Nu bestämde sig EA och hans bröder att byta namn från Eriksson till Karlfeldt. Hans dåliga ekonomi gjorde dock att han efter bara ett år fick lämna Uppsala. Han började jobba som informator på en gård i Jämtland och flyttade även tillbaka till sin hemby. Efter ett par år tog han mod till sig och tillskrev redaktören på Aftonbladet och bad om anställning. EA hade i unga år gett ut några diktsamlingar som redaktören hade läst, så EA fick en provanställning som journalist. Efter ett par år kunde EA med ekonomisk hjälp av redaktören återvända till Uppsala och fullfölja sina studier och kunde 1892 ta sin filosofie licentiatexamen.
Nu hade han tid att skriva mer, särskilt med hjälp och stöttning av goda vännen Gustav Fröding.
1895 kom hans första diktsamling ”Vildmark och kärleksvisor” ut. Han skrev om mödrar, väverskor och ”vanliga” kvinnor och dikterna ges ut i enkla utgåvor, så att vanliga enkla människor ska kunna läsa dem.
Han försörjde sig som lärare på folkhögskolor, var bibliotekarie på Kungliga biblioteket och till en början i ringa utsträckning på sina dikter. Han månade mycket om både natur och hembygd och blev oplanerat och omedvetet (?) embryot till det som skulle komma att bli våra hembygdsföreningar. Han betonade starkt värdet av det kulturella och skriver även erotiskt laddade dikter.
1898 kom ”Fridolins visor” ut, där Fridolin kan ses som EA:s poetiska alter ego, en bondson som har studerat, men blivit bonde igen och som skriver dikter på lediga stunder – en blandning av odalbonde och kulturmänniska.
1904, strax efter att Svenska Akademien fått rollen att dela ut Nobelpriset, blev EA invald i akademien. EA såg till att det 1909 blev Selma Lagerlöf, som fick priset. 1912 blev han dess ständige sekreterare.
EA, som kallats Sveriges siste nationalskald, skrev dikter om sin hembygds landskap, årstidernas växlingar och folklivets rytm, likaväl som han skrev starka dikter om kriget och Röda Korset.
Han levde med olika kvinnor, men gifte sig med en torparflicka från Uppland och fick med henne sönerna Folke och Sune och döttrarna Anna och Ulla.
Han köpte en gård i Dalarna, Sångsgården i Sjugare by vid sjön Opplimens strand, numera ägd av Avesta kommun, där man varje år den 20 juli firar Karlfeldtdagen.
1919 nominerades EA till Nobelpriset, men han avböjde, eftersom han inte tyckte att akademien ska dela ut priset till någon av sina egna. Han fick dock priset postumt 1931, då han innan sin död blivit nominerad för andra gången.
I Stockholmstidningen kunde man 1931 läsa att ”Det var ett tungt sorgebesked när en av våra stora, Erik Axel Karlfeldt, gått ur tiden.” Han begravdes i Storkyrkan av ärkebiskop Nathan Söderblom och fördes sen på Vagn och tåg till Folkärna kyrkogård i Dalarna.
Ingrid Wallin