Lars Berglund 2026 05 05
Träd, koldioxid och nya material
Lars Berglund är professor i kompositmaterial och trä och har så gott som hela sitt liv varit fascinerad av att få fram ett hållbart material ur trä, som är möjligt att återanvända flera gånger. Lars började att beskriva fotosyntesen och det läge som rådde innan industrialiseringen då jorden var så gott som i balans med en naturlig koldioxidcykel, men nu är den balansen rubbad.
Att fibrerna i trä är användbara på många sätt har människan känt till i alla tider. Molekylerna i träet är polymerer på samma sätt som i plaster. Genom fotosyntesen produceras socker, som transporteras med saven och bildar cellulosa i kambium, skiktet mellan barken och veden. Massafibrerna ger pappersmassa och nanocellulosan ger mekanisk styrka åt växtcellerna. Hur man kan frilägga nanocellerna var något man tidigt förstod i Japan, vilket gav inspiration till Lars att åka till Japan och studera vidare. Utöver att japanerna lärt sig hur man ska ta fram sofistikerade nanoprodukter, vill man också att de produkter man tar fram ska vara vackra och därför var de inte särskilt imponerade av vår svenska spånskiva.
Eftersom trä som resurs har ett lågt pris var det en drivkraft för att försöka få fram tekniskt lignin från massafabriker och kunna hitta polymerer med samma egenskaper som plastmolekyler från olja. Plastkompositer används mycket i flyg- och fordonsindustrin.
Men trä är ett otroligt sofistikerat material, när man tex utnyttjar de tunna fina cellväggarna. Många av dagens cellulosakompositer har låga mekaniska egenskaper, cellulosan används därmed ineffektivt, eftersom varor med låg hållfasthet kan vara svåra att återanvända.
Men man kan använda nanocellulosa från massafabriker för att förstärka kartongen i mjölkförpackningar och i hygienartiklar. Man kan även tillsätta magnetiska partiklar och få nanopapper till högtalarmembran.
När man ska ta fram ett nytt material måste man göra en livscykelanalys:
- Energibehovet för att ta fram materialet
- Utsläpp av växthusgaser
- Vattenförbrukningen
Vanliga fossilbaserade plaster kräver mycket energi. Genom så kallad CTMP-metod där träflis först förbehandlas kemiskt och sen värms upp innan den mals till fibrer, kan man använda ca 90% av veden i processen, vilket innebär en stor resursvinst. Denna metod kräver dock mycket energi, så här har forskningen mycket att göra. Papper eller plast!? Årligen producerar världen ca 8,3 miljarder ton plaster och av detta hittar vi 2,5 miljarder ton i deponi, varav det mesta i Asien.
Textilier från skogen är ett svårt ämne. Det framställs ur pappersmassa och spinns sen i Asien. Bambufibrer löser man upp kemiskt och sen spinner man tråd av massan.
Eftersom man vill använda trä inom många olika områden kan efterfrågan bli större än tillgången. Hur vi ska kunna få tillräckligt med trä utan att utarma skogen är en svår nöt att knäcka. I jämförelse kan sägas att ett eukalyptusträd växer till fullstorlek på en tiondel av den tid det tar för våra tall- och granskogar.
Ingrid Wallin