Kjell Asplund, 2026 09 29
Smittsamma psykiska sjukdomar och epidemier
I månadsskiftet februari – mars år 2023 började flera skolflickor och studenter i Iran må dåligt. De kände bl a illamående, yrsel, andningssvårigheter och domningar i benen. Man visste inte vad det kom ifrån. Förgiftning kanske!? En flicka som protesterat mot förbudet för flickor att studera på gymnasium och högre studier, hade i februari blivit arresterad och blivit misshandlad, vilket drev fram stora protester runt om i världen och togs bla upp i EU-parlamentet. I 99 städer i Iran insjuknade ca 7000 skolelever och studenter, även pojkar. Studenterna undersöktes medicinskt i Iran, men inga giftämnen hittades. I mitten av mars samma år, blev det klart att det var en smittsam psykisk epidemi. Något liknande inträffade i Sverige under åren 1998 – 2009, då det var många barn på olika platser i landet, men flest i Stockholm, som blev helt apatiska. I Boden insjuknade barn, ca 500 st, i sk uppgivenhetssyndrom. Då var det främst uigurer och romer som drabbades, men inga somaliska barn. Efter år 2005, då lagen, som gav familjer med apatiska barn möjlighet att snabbare få uppehållstillstånd, tillkom, minskade antalet apatiska barn snabbt.
Man kan undra hur det gick för dessa barn när de sen tillfrisknat. Ja, oftast bra både fysiskt och kognitivt i skolan.
Historiskt sett finns dokumentation som visar på att uppgivenhetssyndromet, som den medicinska termen är, inte bara är ett nutida fenomen. Simon Wessely, brittisk psykiatriker, har sammanställt i princip all befintlig litteratur kring dessa epidemier. Ofta startade de i skolor i nunnekloster, där symtomen ofta var ångestpräglade spasmer och gav både motoriska och neurologiska uttryck av olika slag.
Kjell gav exempel på två så kallade ”predikosjukor”, en i Hjälmseryds socken i Småland 1839-1843 och en i Övertorneå i Tornedalen på 1770-talet. På båda platserna var indexfallen (den första som drabbades) unga tonårsflickor, som kom från fattiga miljöer. Sjukan yttrade sig i frenetiskt exstatiskt predikande. De drabbade isolerades. Med hjälp av kyrkans och statens män hoppades man kunna bota de drabbade. Syndabock till epidemierna trodde man var alltför sträng religiositet och religionsgrubblerier.
Det är tydligt att det är en flyktreaktion från flocken, som styr dessa både neuropsykologiska och biologiska mekanismer som ångest, affektion, olika känsloyttringar och kognition, tankeinnehåll.
Riskmiljöer är oftast länder i krig eller med auktoritärt styre. På Västbanken 1983 insjuknade 943 ungdomar efter att en flicka känt doft av något obekant och svimmat. Detta blev väl dokumenterat av bla både FN:s säkerhetsråd och Röda Korset. 1990 insjuknade ca 4000 ungdomar i Kosovo. Under första världskriget förekom psykiska epidemier bland de arma soldaterna i skyttegravar, men det spred sig även till andra som befann sig en bra bit ifrån frontlinjerna.
På senare tid är det nätet som oftast är syndabocken med ätstörningar, tics, självskadebeteende och även självmord som följd.
Häxprocesserna i slutet på 1600-talet spred sig som en farsot och fick förödande konsekvenser, men då var det inte de stackars kvinnorna som var smittade utan så kallade ”vispojkar” barn som trodde sig kunna peka ut häxor och trollgubbar. Det i sin tur smittade prästerna och delar av befolkningen som tog vispojkarnas utsagor som sanna.
Masshysteri är en smittsam psykologisk sjukdom med underliggande primitiva psykologiska och biologiska mekanismer, där vem som helst kan drabbas. Senaste fallet är kanske de många insjuknade vid SSAB:s gruva i Kiruna.
Det verkar dock som att det är flest yngre personer som drabbas, så seniorer går förhoppningsvis mer säkra.
Ingrid Wallin